Fem skjut-och-matcha-tre-spel för den nyfikna

De senaste två åren har en viss typ av spel gjort sig ytterst populära på min och Sandras hårddiskar. Spelen går ut på att man i egenskap av någon form av figur har förmågan att skjuta olikfärgade bollar mot andra olikfärgade bollar som i en kedja vandrar mot ett gapande hål. Lyckas man matcha tre eller fler bollar i samma färg så försvinner bollarna och man hindrar dem på så sätt ifrån att falla ned i dödens svindlande tomhet

Jag tänker här ge mig på att lista fem spel som bör upplevas om du vill kunna titulera dig mästare inom genren jag härmed döper till... skjut-och-matcha-tre!

1. Zuma

Originalet, med Aztektema där du positionerad i mitten av varje bana tar kontroll över en nonsenstalande stengroda som vrider sig i 360 grader. Även om grafiken på något sätt lyckats åldras å det grövsta på den förhållandevis korta tid som gått sedan det släpptes (december 2003) så är det på något sätt här det började. Åtminstone för mig och Sandra. Minns med fasa hur jag frustrerad gav upp på den näst sista världen trots att Sandra klarat den, och med tillfredsställelse hur jag återvände för att med lätthet triumfera över min forna nemesisbana efter att en tid senare ha tagit mig igenom del två på denna lista.

2. Luxor

Luxor (och uppföljaren Luxor: Amun Rising) förnyade genren såtillvida att man istället för att snurra i mitten nu hade kontroll över en platta i botten av skärmen som fritt kunde röra sig i sidled för att komma åt de ringlande bollarna. Temat denna gång var egyptiskt och man kan bara inbilla sig den fasansfulla ondska som hotade Egyptens kulturarv i form av dessa färgglada bollar. Spelet introducerade bonusföremålet ”blixten” som rensade hela rader av bollar med ett enda skott. Det måste vara så det känns att vara Gud. I Egypten.

3. Tumblebugs

Det första (och enda) spelet i 3d! Perspektivet var här detsamma som i Zuma, men istället för en groda av sten styrde man siktet hos en av de modigaste insekter världen någonsin skådat. Dessutom innehöll spelet någon form av tafatt story berättad med hjälp av serierutor som gjorde ett tappert försök till att ge mening åt något som redan var så gott som fulländat i sig självt.

Med hjälp av den tredje dimensionen kunde man nu även lobba sina bollar över andra bollar med speciella bonusföremål och bollarna var vid närmare eftertanke inte ens bollar. De var, hör och häpna, insekter!

4. Karu

Det svagaste av de spel som tagit sig in på listan, men värt ett omnämnande för tappra försök att revolutionera och utveckla genren. Aztek-/Inkatemat var här tillbaka, men den ack så föråldrade stenåldersgrodan ersattes av en staty som gjorde sitt yttersta för att fånga bollar som föll likt manna från, just det, himlen. Det gällde att göra sig av med bollarna så fort det gick, för de balanserade likt ett oroväckande Babels torn på statyns hjässa, högre och högre mot oöverskådlighetens rand. Kedjan av bollar fanns denna gång under jord i form av en illvillig orm som slingrade sig upp mot ytan. Kom den dit var man förlorad. Eller åtminstone ett av ens liv.

5. Pirate Poppers

Det spel jag spelar i skrivande stund. Rykande hett från speldesignernas egen masugn och egentligen inte så olikt Luxor i sitt utförande, men att välja pirater som tema! Vilket genidrag! Inte nog med att man kämpar sig igenom mystiska djungler, virvlande malströmmar och flygande holländare; man har även en skattgömma som bana för bana fylls med så mycket rikedom att såväl Long John Silver (Skattkammarön) som Rackham den röde (Tintin) hamnar i skamvrån.

Så skota seglen och tjära om fänocken! För du är väl ingen landkrabba!?

spel som inte tagit sig in på denna lista är exempelvis Atlantis och Beetle Bomp. Spara dem till rejält regniga dagar, eller gör något vettigare. som att klippa naglarna.

Vill du läsa en blogg som lite mer kritiskt studerar farorna i Tumblebugs rekommenderas Hampus text

Fem saker som tenderar att kännas större än de egentligen är

Snorkråkor
Diskberg
Bajskorvar
Saker mellan tänderna
(Kärleks)bekymmer

Favoritskop

Det var först meningen att detta skulle bli betydligt mer ordvitsigt än det blir och att jag skulle blanda skop med skåp, men nu har jag hittat så många bra skop att skåpen ramlade bort från listan. Illa. Får lämna skåplistandet till någon av mina medbloggare istället. *hintar* För övrigt tycker jag ju dessutom betydligt bättre om bokhyllor än skåp.

Så – mina favoritskop i fallande ordning:

5. Mikroskop
Nog för att jag har en förkärlek till makrofotografering men mikroskopen ger lite väl närgången granskning. Man ser ju absolut ingenting mer än märkliga mönster.

4. Teleskop
Läste astronomi på gymnasiet och det är alls inte lika kul som man kan tro. Roligare med en ordentlig kikare istället för det är betydligt mer spännande att spana på grannarna än stjärnor och planeter.

3. Periskop
Lite lagom lurigt. Gillar förvisso inte tanken på att sitta fast i en ubåt men de går ju att använda på land också för att titta runt hörn och sånt. Ge mig.

2. Stetoskop
Hade varit lite spännande att få veta vilka hjärtan som bankar hårdare än andra.

1. Kalejdoskop
Äger ett som är lite sönder vilket irriterar mig. Ska absolut köpa ett nytt och finare så fort jag hittar ett som duger.

Bubblare: Skopje
Var tvungen att ordvitsa lite trots allt. Vännen M (som jag snart ska få träffa igen! kommer från Makedonien så Skopje måste givetvis vara med på min lista, om än som en lite lågrankad bubblare. Har ju trots allt aldrig varit där.

Jag har funderat...

...på fem saker:

• Vart har alla mina suddigum tagit vägen? När jag var liten så samlade jag på suddigum och jag hade HUR mycket som helst: luktisar, ponnysar, bollisar, fruktisar ja gud vet allt! Jag tror säkert att många (hoppas jag) kommer ihåg när det var på mode att briljera med sin suddigumssamling och jobba upp sig för att få byta med den i klassen som hade den mest magnifika samlingen. Om det nu till äventyrs skulle vara så att det är några killar som läser detta och tycker att det är löjligt så kan jag meddela att jag mycket VÄL kommer ihåg hockeykorten! Hur som helst: var är denna min underbara samling?

• Varför just jag kom till världen? Varför just jag och inte någon utav mina andra tävlingskamrater? Men tanken på att jag vann känns mucho bra! Så jag är lite vinnare i alla fall - åtminstone var jag det i det loppet!

• Varför kan jag inte vinna 25 000 kr i månaden i 25 år? Helst tycker jag att detta kunde inträffa utan att man ska behöva köpa en lott... Men 25 000 är, tror jag, en bra summa: inte för mycket och inte för lite. Lagom! Jag skulle gå färdigt min utbildning ändå, kanske till och med plugga lite till efter den. Ta en restresa när jag skulle få lust, spara 5000 i månaden. Ja just! Skänka en slant till välgörande ändamål, med mycket mera!

• Varför det ska vara så svårt att börja leva hälsosammare?

• Varför de säger att man får större bröst när man börjar äta p-piller... Det är ju FALSK reklam!!

Hur du klarar Burnout

Jag och the Slyna har ägnat åtskilliga nätter åt att spela Burnout på ps2an. Trean är i princip avklarad och fyran är under bearbetning. Här kommer en lista på fem vinnande strategier för att klara banorna:*

1. Sitt i Burnoutställning
Det vill säga med benen under dig. Jag har provat det mesta och denna ställning har visat sig vara den mest vinnande.

2. Häng med i svängarna
Lev dig in i spelet och se till att hela överkroppen följer med i de djupa kurvorna. Ducka även lite i tunnlarna. Kom ihåg att varje krock ska kännas i kroppen.

3. Kommentera
Det är lättare att spela om du berättar vad som sker – lite som att vara sin egen kommentator. Ger maximal effekt om du dessutom säger allt två gånger.

4. Var lagom trött
Det är bara bra om reaktionsförmågan inte är på topp.

5. Svär
De grövsta könsorden har vi "klippt bort", men Burnout är annars ett spel som lockar fram kreativiteten vad gäller skapandet av nya svordomskombinationer och ja – man kör faktiskt bättre.


* Och ja, jag vet att jag inte klarar banan i videon, men det är bara för att jag blev lite stressad över att bli filmad. Är faktiskt första gången jag inte klarat en bana på första försöket, så det så. Dessutom är videon av galet kass kvalité och mörk men skruva upp ljuset lite och fantisera ihop resten så blir det nog en hyffsad upplevelse likväl.

(Ljudet visade sig vara lite efter dessutom. Ska försöka fixa det. Nåväl. Är det amatörvideo så är det.)

De fem bästa Rockyfilmerna

Okej. Jag är högst medveten om att det bara finns fem Rockyfilmer, men just nu verkar trean eller femman eller någon av de andra opiumkanalerna vara fast beslutna att beta av samtliga, så då är jag ju åtminstone brinnande aktuell. Eller så är jag och den där kanalen precis lika avdankade.

Hur som helst kommer jag att lista filmerna i stigande ordning. Punkt ett är alltså den sämsta filmen, och punkt fem den bästa. Allt för att förvilla och skapa en sådan där intensiv Leoneansk vänta-på-tåget-stämning.

1. Rocky I

Rocky I verkar av många anses vara den bästa Rockyfilmen, varför det här kan te sig en smula kontroversiellt, men jag ber dig. Se filmfan i någon form av kontext:

• Filmen vann en Oscar för bästa film.
• Filmen vann en Oscar till för bästa regi.
• Sylvester Stallone blir nominerad för bästa huvudroll.
• Tänk sedan på att Martin Scorsese samma år gjorde Taxi Driver.
• Låt det sjunka in.
• Låt ilskan sjuda på låg värme i cirka tre decennier.
• Ge Marty hans sabla statyett!

Detta är så fundamentalt fel att jag inte kan göra annat än att se rött och utse Rocky I till den sämsta av alla Rockyfilmer.

(motståndare i den här filmen är Apollo Creed men det är bara intressant som upplägg för avslutningen på denna lista)

Pust.

2. Rocky V

Också en rejält sorglig ursäkt till boxningsfilm. Rockys lovande boxningsadept Tommy ”the Machine” Gunn hamnar på glid och måste ordnas in på rätt spår av Rocky med hjälp av, just det: Boxning.

Ingen dum handling i sig, men slarvas bort med på tok för få träningsmontage, på tok för lite oprovocerade musikscener och på tok för lite boxning. Regisserades dessutom av samme man som regisserade ettan (men han har även gjort Karate Kid, så han är förlåten). Resterande filmer på denna lista har regisserats av ingen mindre än Stallone själv.

Nämnas bör även att det här var den bästa bild på Tommy Gunn jag kunde hitta. Det om något säger en del.

3. Rocky II

Första filmen Stallone regisserade, och han gör här ett försök att skildra Rockys strävan efter att inte alls boxas mer utan snarare försöka få ett lugnt kontorsjobb där han kan arbeta mer med hjärnan. Skitspännande.

Ett par ganska trevliga scener när Rocky försöker läsa innantill, handlar en av världshistoriens stiligaste jackor samt håller på att bli blind på ena ögat, men utöver det: Meh.

(motståndare i den här filmen är också Apollo Creed. Den här gången vinner Rocky)

4. Rocky III

Nu börjar det ta sig! För motståndet den här gången står ingen mindre än Mr ”I pity the fool” T från A-team. En av tidernas mest charmerande skådespelare. Rocky viker ned sig i den första matchen, men får en nytändning genom sin forne nemesis Apollo och finner med hjälp av rejäla träningsmontage till låtar som ”War” och den inte alltför kreativt döpta ”Training Montage” styrka nog att komma i den form som han uppnått i fornstora dagar.

Intressant är också att det öga som låg i farozonen för att förvandla Rocky till en modern cyklop nu mirakulöst läkt. Rocky har med andra ord inför Rocky III vid sidan av sin stryktålighet utvecklat en regenererande superkraft som inte står Wolverines eller den otrolige Hulkens långt efter.

Wow!

5. Rocky IV

Nu släpper Stallone äntligen på tyglarna. Den här filmen har allt!

När den övermänsklige Nietzscheanska kolossen till sovjetisk urkraft Ivan Drago dödar Rockys nu väldigt goda vän Apollo i en uppvisningsmatch går Rocky med på en returmatch på sovjetisk mark där vi bjuds på inte mindre än två renodlade träningsmontage till låtarna ”No Easy Way Out” och ”Burning Heart” där en skäggig Stallone gör armhävningar med en arm och bär på en skitstor stock (medan Drago tar sprutor).

Som bonus finns även ett ”åka-till-Sovjet-montage” där den oefterhärmlige Paulie fastnar i en snödriva och ett helt enastående ”minnas-Apollo-montage” med så underbart homoerotiska undertoner att tårarna tränger fram i ögonvrån t.o.m. hos ett sådant granitblock som undertecknad.

Lägg till detta mystiska KGB-agenter, en Drago som förlorar matchen men vinner sin inre självständighet från de Sovjetiska bojorna samt en fullständigt oprovocerad robot som hjälper till att passa Rockys barn och summan av kardemumman blir något av det bästa som någonsin gjorts i filmsammanhang.


Ett särskilt tack till Martin Jönsson för hans filmvetarexpertis. Han är min Apollo Creed.

Varning för ett långt inlägg!

Det finns något som ligger mig varmt om hjärtat, något som vissa i min omgivning ständigt förundras över. 'Förundras över' är kanske fel uttryck eftersom det har en väldigt positiv klang, men låt gå för den här gången! Det är något jag gillar att göra, något som får mig, när jag gör det i lagom mängd, att må bra. I ett försök att få min omgivning att dämpa denna förundran kan jag meddela att när jag inte gör detta har jag svårt att dölja mitt andra jag - och hon är inte och leka med! Hon är tjurig, gnällig, irriterad, okoncentrerad - ja allt annat än mjäkig!

Nyfikna? Ok, ni ska få ytterligare en ledtråd i form av en anekdot som jag själv har fått höra om mig själv genom åren: när jag var liten tog jag mig ofta semester, vilket kunde innebära en helgtripp till mormor och morfar. Det kunde uppstå situationer då mitt andra jag tog överhand och jag kunde uttrycka mig icke önskvärt: "Fö HELLETE momo!" (Det må i och för sig vara ett icke önskvärt uttryckt men ett ... så effektivt sådant!). För att locka fram det rätta jaget igen brukade kära mormor bre' mig en god macka och allt var frid och fröjd igen!

Har ni inte listat ut vad det kan vara som jag gillar kommer förmodligen polletten att trilla ner efter följande läckerheter:

1. Kokoswok 3-4 pers
500 g färsk skinka el benfri kotlett
2 msk soja
2 msk olja
2 finhackade vitlöksklyftor
1 liten strimlad purjolök
1 röd och 1 grön strimlad paprika
kokosflingor
Sås: kokosmjölk i burk, 1 msk honung, 1 tsk sambal oelek

Skär köttet i strimlor och blanda ned i skål med sojan. Koka upp kokosmjölken, därefter blanda i honung och sambal oelek. Hetta upp woken/stekpannan och i med oljan. Fräs kött + vitlök ett par min. Häv i grönsakerna. Slå över såsen, rör om. Strö över rostade (rostade i torr stekpanna) kokosflingor. Servera med ris.

2. Trädgårdspasta 3-4 pers
3 pkt bacon
1 rödlök
ca 50 g bladspenat (eller efter behag!)
1 pkt kelda's ostsås
Salt och svartpeppar

Strimla bacon, fräs i stekpanna. Hacka löken och låt även den fräsa. I med ostsås och bladspenat och låt puttra ihop. Smaka av med salt och peppar. Servera med pasta.

3.Röd potatissallad 1 pers
1 msk Pesto Sacla (röd pesto)
½ rödlök
4 st soltorkade tomater
½ dl Crème Fraiche Tomat/Basilika

Koka potatisen, dela i bitar (rekommenderas att dela kyld) och lägg i en lämplig skål. Strimla soltorkade tomater, skiva rödlöken och blanda med potatisen. Rör ihop crème fraiche och pesto och ner me'att i potatisen. Servera med kallskuret eller grillat kött.

4.Ädelostgratinerad Laxfilé 4 pers
4 st laxfiléer
1 pkt Kvibille ädelost
salt
In i ugn 200 grader, 10-40 min. (Beroende på ugnseffektivitet och grad av upptinad fisk kan tiden variera, så håll koll!!)

Sås: 1 dl vitt vin + 1 grönsaksbuljong som kokas ihop ca 3 min. Häll i 2 dl creme fraiche, 1 knippa dill och ev någon krydda man tycker om.

Tillbehör om så önskas: tärnad squash och grovhackade inlagda soltorkade tomater som fräses i olja. Servera med potatis.

5. Mumsig efterrätt
Bananer
Frysta hallon (färska går givetvis också bra, men när det inte är säsong - ja då står man där!)

Värm och mosa hallonen i en gryta. Det ska bli en varm sås! Sedan är det bara till att skala bananjäveln och hälla över önskad mängd sås!

Bon Appétit!

En tolva till Albanien

På torsdag är det dags för semifinal till melodifestivalen. Kan bli hur spännande som helst. Personligen skiter jag kapitalt i Carola och har satt in mitt sikte på Albanien.

Jag tänkte först döpa detta inlägg till Fem anledningar till varför du ska rösta på Albanien på torsdag. Jag ångrade mig av två anledningar: dels var titeln sjukt lång och för det andra tror jag tyvärr inte killen har samma chans utan videon som är mer än halva nöjet.

Så därför: här är fem anledningar till varför video till Albaniens bidrag Zjarr e ftohtë i melodifestivalen är den i särklass mest underhållande (för som vi alla vet är det ju detaljerna det hänger på).

1. Tröjorna
Luiz Ejlli, som sångaren heter, hinner med att växla mellan två olika tröjor i videon. Båda har karakteristiska rivmärken på bröstet. Antagligen mest en fräck detalj men det får mig att fantisera om vilda slagsmål med bengaliska tigrar, vilket gör att han framträder som lite mindre mjäkig än man kanske först trodde. Är dock besviken över att jag inte ens får skymta tigern trots att Luiz sjunger lite i skogen. Är den redan dräpt månne?

2. Elden
Här nöjer man sig inte med någon liten pyrande stock inte, utan fläskar på med värsta majbrasan. Albanerna vet baske mig hur man skapar romantisk stämning alternativt sätter eld på ett hus.

3. De fyra gubbarna
Älskar deras tofsprydda hoppsasteg vid den regnplaskiga poolkanten och deras säckpipsspelande runt majbrasan. De verkar betydligt mer bekväma i sina äggvärmare till mössor än vår kära Luiz är i sina sönderrivna tröjor. Hoppas att de styr upp framträdandet på scenen under festivalen.

4. Poolen
Vem blir inte sugen på ett dopp?

5. Hans stela rörelser
Hans tveksamma gång längs med poolkanten och ryckiga dans får kamramannen att skaka lätt på handen och vem som helst att smälta. Man måste ju inte ha taktkänsla för att kunna sjunga – eller?

Topp 5 anime – höstsäsongen 2005

Jag känner på något underligt sätt att om inte jag sammanställer följande lista så kommer ingen att göra det. Därför skjuter jag en aning på min andra planerade lista och prioriterar lite värdefull information om de, enligt mig, fem bästa anime-serierna från hösten 2005!

(utan inbördes ordning, för husfridens skull)

(anime är tecknad film från Japan)

1. Mushishi

Mushishi är en anime i väldigt lågt tempo som berättar historien om hur en vagabond vandrar från plats till plats och undersöker mystiska fenomen. I världen finns nämligen livsformer som kallas Mushi som kan se ut lite hur som helst och ställa till med allsköns ofog, eller vara ganska snälla, beroende på vilken sorts Mushi de är.

När människor föds kan de alla se Mushi, men de flesta glömmer med tiden bort dem. Vagabonden, vår Mushishi, är en person som fortfarande kan se dem.

Hade den här listan varit i inbördes ordning hade den här kommit etta, för jag känner mig helt renad och frälst efter varje avsnitt, men säg det inte till någon.

2. Jigoku Shoujo (Helvetesflickan)

Jigoku Shoujo handlar om en flicka som heter Emma Ai som har en uppgift: Vid midnatt kan den som söker hämnd på någon kontakta henne via en hemsida, varpå den som söker hämnd får en halmdocka med ett snöre om. Drar personen i snöret så för Emma den som hämnden gäller till helvetet, men den som drog i snöret blir för evigt märkt med en symbol och kommer själv att förpassas till helvetet så snart hans eller hennes liv är slut.

Men är Emma verkligen så lycklig med sin lott i livet?

3. Rozen Maiden: Träumend

Det här är egentligen säsong två av en serie som visades hösten 2004, men den platsar ändå på denna lista. "Rozen Maiden: Träumend" handlar om ett antal levande dockor som tillverkats av den mästerlige dockmakaren Rozen. Inuti varje docka finns något som kallas för Rosa Mystica, och den docka som kan samla på sig alla Rosa Mystica kommer bli den sanna dockan: ”Alice”.

Problemet är att de alla är systrar och de flesta av dockorna är mycket goda vänner, och om en docka förlorar sin Rosa Mystica så är hon död för evigt. Medan striden drar närmre nalkas de ett hjärtklämmande val: Vad är viktigast? Är det värt att uppfylla sitt syfte och uppnå Alice och få träffa Rozen igen om det innebär att döda alla de känner?

4. Paradise Kiss

Paradise Kiss är något så ovanligt som en anime helt utan övernaturliga och/eller fantastiska inslag! Den handlar om en flicka på den japanska motsvarigheten till gymnasiet som hittills alltid skött sig och följt den väg som samhällets normer föreslagit.

Åtminstone tills den dag hon träffar George och hans färgstarka vänkrets som arbetar hårt med att slå som designers inom modevärlden och de alla bestämmer sig för att de vill ha henne som modell!

Personligen är jag inte speciellt fascinerad av mode, men den här serien fungerar alldeles utmärkt ändå. Dessutom är introlåten (Lonely in Gorgeous av Tommy February6) så bra att den gått varm på min mp3-spelare ända sedan september.

5. Blood+

Sist i min topp 5 kommer Blood+ som bygger på en animerad 45-minutersfilm vid namn Blood: The Last Vampire. Blood+ är historien om Saya, en atletisk flicka med stor aptit, som får reda på att hon egentligen är någon form av övernaturlig varelse som är ett av mänsklighetens sista hopp mot s.k. Chiropterans (läs ”monster) som mördar och äter människor lite efter behov. Serien är extremt våldsam på sina ställen, men lyckas balansera ut det med en väldigt intressant historia där Saya slits mellan sina olika personligheter och öden.

Dessutom står Hans Zimmer (The Rock, Rött hav, Days of Thunder, Den siste samurajen osv. osv. osv.) som musikproducent. Svulstigt.

Om du blivit nyfiken på någon av serierna kan du med hjälp av en torrentklient som BitComet ladda hem samtliga på http://tokyotosho.com/ men säg det inte till någon. Okej?

Bästa bilderböckerna för vuxna

Det är en myt att bilderböcker bara är för barn. Några passar sig till och med bättre för vuxna än småttingar. Här kommer fem böcker ni under inga omständigheter får gå genom livet utan att ha läst – och det är inte många minuter ni behöver offra.

För att öka spänningen presenteras de i fallande skala.

5. Gittan och älgbrorsorna av Pija Lindenbaum
Rolig och med ljuvliga nyord:
Min stjärtlapp går FEMTON-ARTON-SNABBT, säjer Gittan.
Däruppe har Gittan ställt sina värdaste saker.
*myser*



4. Vem är arg? av Stina Wirsén
Är verkligen en barnbok och storyn i sig är kanske inte så storslagen men bilderna är underbara.







3. Här är en liten gris av Ulf Nilsson och Fibben Hald
En liten gris som både röker pipa och dricker whiskey. Han förälskar sig i fröken gris och inget blir som förr. Deras vackra ord till varandra är oslagbara:
Fröken gris stammar: ”Också jag älskar Eder, sköne grisyngling! Ack, ack, ack. Jag kan ej sova om nätterna, ty jag är kär!”


2. Min vän Lage av Eva Lindström

Han satt på en parkbänk tillsammans med en uggla som hette Janne. Den där Janne var en annan slags uggla. Han och Lage hade planer som de inte ville berätta om. De skulle hitta på en verkligt bra grej snart. Men nu gled de bara omkring och käkade clementiner. Jag fick vara med och glida om jag ville men jag hade ingen lust.

Den rafflande fortsättningen går att läsa i Vid bergets långa breda fot när Janne öppnar en grill men helst bara vill spela gura.


1. Astons stenar av Lotta Geffenblad
Den bästa av dem alla – alla kategorier. En underbar berättelse om Aston som börjar samla på sten, precis som jag gjorde och många andra med mig. Tror dock inte att många nådde samma mängder som Aston.

5 anledningar till varför det är så svårt att motstå Estrellas sourcream & onionchips, less fat

Så var det då dags för mig att göra entré. Jag har länge gått och funderat på... eller ja allt är ju relativt... Sedan vi startade den här bloggen har jag gått och funderat på möjliga 5listor värdiga att synliggöras i denna vår absurda blogg. Så kom jag på den! *Mimzan värmer upp*

Varför är det då så svårt att motstå Estrellas sourcream & onionchips, less fat, undrar ni säkert?

Det undrar jag oxå...

Men skämt åsido, här kommer mina 5 anledningar:

För det första ska ni veta att de är FÖRBANNAT goda!

För det andra krispar de i munnen MYCKET mer än andra chips. Dock en varning: ät inte dessa i närheten av ljudkänsliga - det kan nämligen upplevas som ett extremt irritationsmoment. Talar av egen erfarenhet såtillvida att jag själv kan vara känslig när folk tex sitter jämte mig på biografen och äter svinasvålachips med öppen - verkligen öppen - mun. Och dessutom i en scen där musiken spelas ljuvt och aningen dämpat och så...

För det tredje räcker det nästan att titta på förpackningens utseende för att bli sugen.

För det fjärde är de en FÖRBANNAT bra pluggkollega - ja jag får nog säga att de delar 1:a plats med Marabou´s Sweitzernöt.

För det femte att de just är LESS FAT! Visserligen proppar man i sig lika mycket (snabba) kolhydrater som när man äter andra chips och det är inget att leka med enligt många gå-ner-i-vikt-må-bra-tänk-på-vad-du-äter-metoder.

And that´s that for today folks!

Snyggaste bloggskrivarna

Ni undrar ju självfallet vilka vi är.

Detta är vi:

Eric

The Slyna

Myrkyr

Liisan

Mimzan

Vi blev fem så detta är en lista över topp fem så bra som någon, dock utan inbördes ordning vad gäller snygghet.

Topp 5 skäl att se Mission Impossible 3

För att sparka igång denna nya blogg på allvar har jag gett mig på att presentera fem tungt vägande skäl för att just du skall resa dig från datorn och vrålkuta mot närmaste biograf! Och för att göra det lite svårare för mig själv kommer jag inte att inkludera ledmotivet under någon av punkterna. Hur svängigt det än må vara.

Klickar du på hyperlänken som märkts ut med en pil kommer du dessutom att kunna lyssna på väl valda delar ur soundtracket medan du tar dig igenom texten här under. Har du tur kanske de spelar ledmotivet (eller en version av ledmotivet)!

------> Hyperlänken

Sådär. Nu kör vi.

Skäl 1. Krossade glasrutor

När jag gick in i biosalongen väntade jag mig explosioner. Hundratals, tusentals explosioner.
Och det fick jag.
Föga anade jag dock att de skulle framstå som ett barn i skamvrån i jämförelse med den kvantitet av glasrutor som splittras, krossas, perforeras och... tja går sönder i största allmänhet. En av filmens absoluta höjdpunkter måste vara när den asiatiska specialagenten får nys om en bomb som just håller på att brisera och kastar sig igenom en glasruta samtidigt som det exploderar eld och tryckluft bakom henne! Som kardemumma för själen!

Skäl 2. Referens till Top Gun

En liten bit in i filmen, när den som bäst bygger upp till de dryga (betoning på dryga) två timmar actionladdad actionladdning som skall följa, kör Tom Cruise motorcykel. Vid ett flygfält. Den lilla amatörfilmvetarwannabeen i mig jublar över intertextualiteten och minns tillbaka till en betydligt bättre film. Och förstås parodin Hot Shots – Höjdarna.

Skäl 3. Avledningsmanövern

När vår käre protagonist en kort stund tidigare bestämt sig för att göra tidernas längsta liansvingning (möjligen i konkurrens med Van Hellsing, Tarzan har inget att sätta emot längre) inser gruppen att den behöver någon form av avledningsmanöver för vakterna på taket medan Tom Cruise gör sitt (eget) stunt. Lösningen på detta är att montera upp en maskin som skjuter iväg softbollar mot skyskrapan från en närliggande skyskrapa. En av vaktkineserna går och undersöker dunkandet och när han ser softboll efter softboll slungas mot taket kan man bara spekulera i hur den följande dialogen skulle tett sig för den som förstod kantonesiska:
”Hej, vaktkamrater! Kom hit ett tag”
(hela vaktstyrkan går och bevittnar projektilbanorna)
”Tycker ni inte det där ser ut som en avledningsmanöver?”
”Jo, mycket misstänksamt, undrar var den riktiga attacken kommer att komma ifrån?”
”Kanske från samma håll som softbollarna?”
”Bra idé vaktkamrat! Bäst att iaktta dem noggrant! Ropa hit kinesen vid östra vallen också för säkerhets skull!”
Och så vidare.

Skäl 4. De uppeldade italienarna

För att kunna ta sig in i Vatikanstaten fejkar Tom Cruise ett motorstopp tillsammans med sin personlighetslösa kollega (som jag halvt obefogat valt att kalla för Tracer eftersom han försökte få sändning på Tom Cruise mobil i en annan scen och för att Tracer låter som ett sjusärdeles agentnamn). Eftersom Tom Cruise och Tracer talar alla språk i hela världen flytande så börjar de på italienskt manér gestikulera och gräla så det står härliga till. Förarna i bilarna efter undrar givetvis vad som står på och det dröjer inte länge förrän alla kollektivt gett vika för det sydländska temperamentet. Kalabaliken är ett faktum och som det surkart till vresig pensionär jag alltid strävat efter att en dag bli skrattar jag till för första, och sista, gången i filmen.

Skäl 5. Burgaren efteråt

Efter filmen åt jag en vegetarisk burgare utanför Oxgrillen. Den smakade mumma.

Nu är vi igång

... eller iaf i teorin. Vi har pratat om att ha en blogg ihop de senaste dagarna och nu har jag och the Slyna styrt upp temat.

Här ska listas!

Min förhoppning är att det kommer att bli vi fem. Hade ju varit ljuvligt att göra det ihop och symboliskt med fem personer som listar fem saker.

Jaja. Vi får se hur det här går och detta är bara lite inledande svammel som vi säkert plockar bort sen, men något måste skrivas för att få igång spektaklet.