De fem bästa Rockyfilmerna

Okej. Jag är högst medveten om att det bara finns fem Rockyfilmer, men just nu verkar trean eller femman eller någon av de andra opiumkanalerna vara fast beslutna att beta av samtliga, så då är jag ju åtminstone brinnande aktuell. Eller så är jag och den där kanalen precis lika avdankade.

Hur som helst kommer jag att lista filmerna i stigande ordning. Punkt ett är alltså den sämsta filmen, och punkt fem den bästa. Allt för att förvilla och skapa en sådan där intensiv Leoneansk vänta-på-tåget-stämning.

1. Rocky I

Rocky I verkar av många anses vara den bästa Rockyfilmen, varför det här kan te sig en smula kontroversiellt, men jag ber dig. Se filmfan i någon form av kontext:

• Filmen vann en Oscar för bästa film.
• Filmen vann en Oscar till för bästa regi.
• Sylvester Stallone blir nominerad för bästa huvudroll.
• Tänk sedan på att Martin Scorsese samma år gjorde Taxi Driver.
• Låt det sjunka in.
• Låt ilskan sjuda på låg värme i cirka tre decennier.
• Ge Marty hans sabla statyett!

Detta är så fundamentalt fel att jag inte kan göra annat än att se rött och utse Rocky I till den sämsta av alla Rockyfilmer.

(motståndare i den här filmen är Apollo Creed men det är bara intressant som upplägg för avslutningen på denna lista)

Pust.

2. Rocky V

Också en rejält sorglig ursäkt till boxningsfilm. Rockys lovande boxningsadept Tommy ”the Machine” Gunn hamnar på glid och måste ordnas in på rätt spår av Rocky med hjälp av, just det: Boxning.

Ingen dum handling i sig, men slarvas bort med på tok för få träningsmontage, på tok för lite oprovocerade musikscener och på tok för lite boxning. Regisserades dessutom av samme man som regisserade ettan (men han har även gjort Karate Kid, så han är förlåten). Resterande filmer på denna lista har regisserats av ingen mindre än Stallone själv.

Nämnas bör även att det här var den bästa bild på Tommy Gunn jag kunde hitta. Det om något säger en del.

3. Rocky II

Första filmen Stallone regisserade, och han gör här ett försök att skildra Rockys strävan efter att inte alls boxas mer utan snarare försöka få ett lugnt kontorsjobb där han kan arbeta mer med hjärnan. Skitspännande.

Ett par ganska trevliga scener när Rocky försöker läsa innantill, handlar en av världshistoriens stiligaste jackor samt håller på att bli blind på ena ögat, men utöver det: Meh.

(motståndare i den här filmen är också Apollo Creed. Den här gången vinner Rocky)

4. Rocky III

Nu börjar det ta sig! För motståndet den här gången står ingen mindre än Mr ”I pity the fool” T från A-team. En av tidernas mest charmerande skådespelare. Rocky viker ned sig i den första matchen, men får en nytändning genom sin forne nemesis Apollo och finner med hjälp av rejäla träningsmontage till låtar som ”War” och den inte alltför kreativt döpta ”Training Montage” styrka nog att komma i den form som han uppnått i fornstora dagar.

Intressant är också att det öga som låg i farozonen för att förvandla Rocky till en modern cyklop nu mirakulöst läkt. Rocky har med andra ord inför Rocky III vid sidan av sin stryktålighet utvecklat en regenererande superkraft som inte står Wolverines eller den otrolige Hulkens långt efter.

Wow!

5. Rocky IV

Nu släpper Stallone äntligen på tyglarna. Den här filmen har allt!

När den övermänsklige Nietzscheanska kolossen till sovjetisk urkraft Ivan Drago dödar Rockys nu väldigt goda vän Apollo i en uppvisningsmatch går Rocky med på en returmatch på sovjetisk mark där vi bjuds på inte mindre än två renodlade träningsmontage till låtarna ”No Easy Way Out” och ”Burning Heart” där en skäggig Stallone gör armhävningar med en arm och bär på en skitstor stock (medan Drago tar sprutor).

Som bonus finns även ett ”åka-till-Sovjet-montage” där den oefterhärmlige Paulie fastnar i en snödriva och ett helt enastående ”minnas-Apollo-montage” med så underbart homoerotiska undertoner att tårarna tränger fram i ögonvrån t.o.m. hos ett sådant granitblock som undertecknad.

Lägg till detta mystiska KGB-agenter, en Drago som förlorar matchen men vinner sin inre självständighet från de Sovjetiska bojorna samt en fullständigt oprovocerad robot som hjälper till att passa Rockys barn och summan av kardemumman blir något av det bästa som någonsin gjorts i filmsammanhang.


Ett särskilt tack till Martin Jönsson för hans filmvetarexpertis. Han är min Apollo Creed.