Topp 5 skäl att se Mission Impossible 3

För att sparka igång denna nya blogg på allvar har jag gett mig på att presentera fem tungt vägande skäl för att just du skall resa dig från datorn och vrålkuta mot närmaste biograf! Och för att göra det lite svårare för mig själv kommer jag inte att inkludera ledmotivet under någon av punkterna. Hur svängigt det än må vara.

Klickar du på hyperlänken som märkts ut med en pil kommer du dessutom att kunna lyssna på väl valda delar ur soundtracket medan du tar dig igenom texten här under. Har du tur kanske de spelar ledmotivet (eller en version av ledmotivet)!

------> Hyperlänken

Sådär. Nu kör vi.

Skäl 1. Krossade glasrutor

När jag gick in i biosalongen väntade jag mig explosioner. Hundratals, tusentals explosioner.
Och det fick jag.
Föga anade jag dock att de skulle framstå som ett barn i skamvrån i jämförelse med den kvantitet av glasrutor som splittras, krossas, perforeras och... tja går sönder i största allmänhet. En av filmens absoluta höjdpunkter måste vara när den asiatiska specialagenten får nys om en bomb som just håller på att brisera och kastar sig igenom en glasruta samtidigt som det exploderar eld och tryckluft bakom henne! Som kardemumma för själen!

Skäl 2. Referens till Top Gun

En liten bit in i filmen, när den som bäst bygger upp till de dryga (betoning på dryga) två timmar actionladdad actionladdning som skall följa, kör Tom Cruise motorcykel. Vid ett flygfält. Den lilla amatörfilmvetarwannabeen i mig jublar över intertextualiteten och minns tillbaka till en betydligt bättre film. Och förstås parodin Hot Shots – Höjdarna.

Skäl 3. Avledningsmanövern

När vår käre protagonist en kort stund tidigare bestämt sig för att göra tidernas längsta liansvingning (möjligen i konkurrens med Van Hellsing, Tarzan har inget att sätta emot längre) inser gruppen att den behöver någon form av avledningsmanöver för vakterna på taket medan Tom Cruise gör sitt (eget) stunt. Lösningen på detta är att montera upp en maskin som skjuter iväg softbollar mot skyskrapan från en närliggande skyskrapa. En av vaktkineserna går och undersöker dunkandet och när han ser softboll efter softboll slungas mot taket kan man bara spekulera i hur den följande dialogen skulle tett sig för den som förstod kantonesiska:
”Hej, vaktkamrater! Kom hit ett tag”
(hela vaktstyrkan går och bevittnar projektilbanorna)
”Tycker ni inte det där ser ut som en avledningsmanöver?”
”Jo, mycket misstänksamt, undrar var den riktiga attacken kommer att komma ifrån?”
”Kanske från samma håll som softbollarna?”
”Bra idé vaktkamrat! Bäst att iaktta dem noggrant! Ropa hit kinesen vid östra vallen också för säkerhets skull!”
Och så vidare.

Skäl 4. De uppeldade italienarna

För att kunna ta sig in i Vatikanstaten fejkar Tom Cruise ett motorstopp tillsammans med sin personlighetslösa kollega (som jag halvt obefogat valt att kalla för Tracer eftersom han försökte få sändning på Tom Cruise mobil i en annan scen och för att Tracer låter som ett sjusärdeles agentnamn). Eftersom Tom Cruise och Tracer talar alla språk i hela världen flytande så börjar de på italienskt manér gestikulera och gräla så det står härliga till. Förarna i bilarna efter undrar givetvis vad som står på och det dröjer inte länge förrän alla kollektivt gett vika för det sydländska temperamentet. Kalabaliken är ett faktum och som det surkart till vresig pensionär jag alltid strävat efter att en dag bli skrattar jag till för första, och sista, gången i filmen.

Skäl 5. Burgaren efteråt

Efter filmen åt jag en vegetarisk burgare utanför Oxgrillen. Den smakade mumma.