Mitt liv som affärsbiträde

Ja, så här i sommarlovstider underhåller jag mig med att jobba i en butik, vilket kan ge mycket i utbyte, såväl underhållning som tankeställare mm mm.

Arne kom in och handlade idag:
"Det var sannerligen längesen! Det var himla roligt att se dig tillbaka här! Hur är det med dig?" frågade han på sådär lagom bonnig småländsk dialekt.
"Jo tack, det rullar på som vanligt!" svarar jag artigt och för övrigt lika bonnigt tillbaka. "Och hur är det själv?"
Han blir genast väldigt ledsen i ögat och säger: "Det är inte så bra"
Fan vad ska jag säga nu då? Det finns inte tid till att hålla på och köra tycka-synd-om-och-varför-mår-du-inte-bra-ramsan. Kön VÄXER ju!! Ska jag lätta upp stämningen med någonting i stil med 'Ja men det är ju för väl att solen skiner i alla fall'. Men nä...det är kallblodigt.
I nästa stund säger han: "Men solen skiner ju i alla fall!" varpå jag hysteriskt inflikar ett käckt "Ja det gör det minsann!" Säga vad man vill om kallprat som väder och vind men ibland är det rätt bra, det ger på något sätt ett bra avslut på allt vårt elände.

Agerade häromdagen lärare åt en ny tjej, som berättade att hon gått samma gymnasieutbildning som jag och som verkade anse att vi därför hade mycket gemensamt... Oturligt nog innebar min lärarroll också den roll som John spelar - ni vet, följa John? Så, hon tog rast samtidigt som jag och det första hon kläcker ur sig när vi slagit oss till ro i fikarummet är: "Min pappa har varit otrogen".
Nej! Inte nu! Inte nu, när jag sitter här och läser en spännande artikel om Desperate-Housewives-Bree. Kunde hon inte valt ett bättre tillfälle?! Men ok, tjejen är uppenbarligen deppig och ny, vilket innebär att hon vill få kontakt och alla har vi olika sätt att ta kontakt med andra...
Minuten därpå verkar allt som bortblåst och hon frågar: "Är det ok om jag drar?" Que?! All denna uppoffring jag gjort för att förvandla mig till psykolog - och så drar hon?! Antiklimax!!

Det vanligaste man säger när man tar emot pengar i kassan från en kund är: "Tack så mycket!" eller liknande. Men idag drog jag till med ett leende "Varsågod" istället... Liksom Goddag yxskaft! Det är förvisso inte första gången det händer mig, så jag borde vid det här laget vara härdad, men nä, det är lika sjukt varje gång!

En särskild kund kommer till butiken varje dag för att utföra den dagliga rutinen. Med detta behöver kunden hjälp och idag råkade det bli jag som fick bli den hjälpande. Alla hjälpförsök misslyckades totalt. Efter en stund kommer chefen förbi och jag - överlycklig för att han dykt upp - säger vänligt: "Åh va bra att du är här nu, skulle du vilja hjälpa oss?" Han svarar irriterat: "Och det säger du till mig, som har typ fyra saker att tänka på!!"
Oj, fyra saker! Wow!! Det må jag säga! Vad livet vore underbart om man bara hade fyra saker att tänka på! Hur lyckas han? *helt imponerad*

Kommer ni ihåg underbara Betty Boop? (Hon hette så va?). Nåväl, föreställ er henne fast i femtioårsåldern, överviktig, starkt blonderad med en illgrön slinga, genomskinliga linnen som avslöjar vartenda däck och, tyvärr, inte så vackra byst, åtsmitande shorts (som för övrigt är helt fascinerande att hon överhuvudtaget har fått på sig), högklackat visserligen men med en icke sexig gång och vulgär sminkning. Kan ni på ett ungefär föreställa er henne? Hur som, hon är stammis i butiken och tanken har faktiskt slagit mig att hon kanske är stammis hos andra i ytterligare en bemärkelse. Men jag är faktiskt lite rädd för henne, det känns som att hon tittar på mig precis som om hon vet att jag vet hennes hemlighet. *ryser länge*

En reaktion

Det här är en blogg som listar saker. Helst fem.

Dock känner jag mig i det nämaste tvungen, såhär en tid i efterhand då jag märkt att min vrede inte lagt sig att publicera denna motreaktion mot Jessicas blogginlägg om wrestlare.

Se det som en bubblare, se det som ett svek, inget spelar någon roll.
Här är han: Ultimate Warrior!

Fem tv-program som fängslade mig som barn

Det finns betydligt fler än fem tv-program som egentligen fängslade mig men dessa fem är nog de som jag har minst förståelse för idag.

Så, utan inbördes ordning:

1. Anita och Televinken – jag var tom. med i Trafikskolan. Minns inte helt Televinkens roll i det hela men jag minns så pass mycket att det är han jag kan tacka för det lilla trafikvett jag har.

2. Linus på linjen – har förvisso lite av sin charm kvar än idag men jag har långt ifrån kvar den gapande-mun-fascination jag hade på det ljuva 80-talet.

3. Anslagstavlan – fråga mig inte varför. Var lagom långt och kom alltid när man minst anade det (inhoppandes mellan två program) och säkert stod det i tablån men den läste jag ju inte. Vet att Eric också tyckte det vara lite spännande med ägget som finns kvar än idag. Mest var det nog dock introt och den animerade gubben som kommer och blåser bort alla lapparna på anslagstavlan jag gillade.

4. Animationen efter Rapport (eller Aktuellt?) som visade när solen gick upp och ner – Helt klart musiksnutten och solen som gäspar som var det som fick mig att rusa till tvn när jag hörde de första ljuva tonerna.

5. Clownen Manne – min första kärlek. Minns egentligen ingenting mer än att jag älskade det och att Manne även tecknade på teckenspråk. Och så var det nåt med nån apa.

Att välja hyrfilm

Att välja hyrfilm är i min värld en process för sig... Överraskande nog skulle man kunna dela in denna process i fem steg!

Steg ett handlar om att jag börjar närma mig ett sug efter lite avkoppling. Det första jag brukar tänka är: "tja, man kanske skulle hyra en film." Men att lägga pengar på en hyrfilm varje gång man vill ha lite avkoppling är ju fullkomligt in absurdum så därför bör man ju kolla vad burken hemma har att erbjuda, som likväl slutar med att man inser att den bara visar skit (såvida man inte har Canal + gul eller liknande), vilket är dålig stil med tanke på att man pumpar ut med en sådär lagom irriterande licenssumma, enligt mig, alldeles för ofta. Och vad får man i gengäld? Visst ja, nu har den räkningen kommit...

I steg två bestämmer man sig, byltar på sig skor och jackor och plånböcker och kontrollerar så att man har medlemskorten och tio-filmer-för-en-mindre-summa-klippkortet med sig. Men visst ja! Vilken videobutik har bäst erbjudande?!

Väl framme, steg tre, vid den valda videobutiken: "Jaha, vad är jag på för genrehumör?" och så ett himla fram-och-tillbaka för det. Om man händelsevis råkar vara två som ska bestämma: "Är vi djupa idag? Känner vi för action? Eller ska det vara en nagelbitare? Romantik? Äventyr? Eller VAD?!"

Förhoppningsvis har man i steg fyra bestämt sig för genre men det behöver inte betyda att man bestämt vilken film, för det finns ju många olika filmer inom en genre! Om ni inte redan visste det... "Äh, bestäm du" säger jag då i en förhoppning att avskala mig all skuld om filmen senare skulle visa sig vara kass.

I steg fem har förhoppningsvis frid och fröjd uppstått genom att ett beslut, om vilken film, har ägt rum. Betala och åk därifrån fort som f-n!

Nå? Är det några som känner igen sig?